Våra bästa vänner berättade igår att dom var gravida. Jag tappade nästan andan när min sambo sa det till mig. Det var liksom så nära inpå, plötsligt så var det på riktigt. Min sekundära barnlöshet är på riktigt. Våra vänner måste ha blivit gravida typ direkt efter dom börjat försöka.
Jag kunde inte sova på hela natten. Drömde kontisgt och oroligt. Vaknade och kände mig så fruktansvärt tom.
Tänkte sedan att denna hämska negativa känsla ska inte få bestämma över mig. Jag ska vara en bättre människa än så. Fullständing nedbruten och med tårar fallande från kinden tar jag upp mobilen och skickar iväg ett sms till min vän och grattar dem.
Det är så himla känsligt ämna, även för mig. Bara jag tänker på det blir jag ledsen och gråtfärdig. Det är faktiskt den hårdaste kamp jag någonsin varit igenom. En inre kamp.
ikväll tänker jag lägga dessa känslor i bagaget och ha kul, ska nämligen på julfest! Kan verkligen behövas.