#31 Slutkampen.

Vecka 35 är nu kommen och jag är helt slut. Idag fick jag för första gången känslan av nedstämndhet och otillräcklighet. Jag är så isolerad i vad jag klarar av. Jag blir totallt utmattad av typ ingenting. Men det värsta är nog att jag känner mig så otillräcklig och tråkig till min son. Jag påminner honom varje dag att jag kommer att bli en rolig mamma snart igen. Just nu är jag bara trött och otymplig. 
 
Aldrig har jag velar göra så mycket saker som nu, gå på bio, gå på julmarknader, ta en fika i stan pyssla och fixa här hemma. Men det jag klarar av är iprincip ingenting, inte ens att ta ut ur diskmaskinen eller gå ner i källaren och fixa med tvätten. 
 
Längtan är så stor nu till att familjen ska bli komplett. Då börjar kapitel två.
 
Vi längtar efter dig! 
 
l

#30 graviditetsskillnader

God morgon i rutan. Här sitter jag och ska dricka mitt morgonkaffe, satt och funderade över skillnaderna mellan denna graviditeten och den som jag jade med Troy. 
Konstigt nog är det faktiskt ganska stora skillnader. 

(1 graviditeten / denna graviditeten)
Första trimestern:
- lite lite illamående / kraftigt illamående
- jätte hård mage / lös mage
- sjukt trött / normalt trött

Andra trimestern:
- fortsatt mega hård mage / lös mage
- fosterrörelser från v 14 / fosterrörelser v 20
- mycket drömmar / inte så mycket drömmar
- foglossning tidigt, smärtar mest vid svanskotan / foglossning tidigt, smärtar mest på blygdbenet

Tredje trimestern:
- fortsatt foglossning dock inte värre / eskalerande foglossning som verkligen begränsar mig
- ej andnings påverkad alls / jätte svårt att andas ibland
- fortsatt mega hård mage trots järntabletter / Ej hård mage alls.

Ja som man kan se så är de flesta symtom annorlunda. Lite kul att ha uppskrivet faktiskt. 

I föregår var jag inne på förlossningen då jag fick en kraftig smärta över njurarna som stålade runt som ett bälte och som startade smärtsamma sammandragningar. Allt lugnade sig dock efter någon timme där och allt såg bra ut på ultraljud både med njurarna och bebis. Fick lätt känning igår igen över njurarna med det gick över igen. Dom skickade en urinodling och jag hoppas att den kommer vara blank. Är lite rädd för att det kanske ska vara nuurbäckensinflammation ellet något men tänker att det borde vara mer ihållande då? Jaja time will tell. 

Det är inte långt kvar nu iaf så skulle det ske nu snart så är det ingen ko på isen. Självklart hoppas jag fortfarande på fösta bebisen 2019 men skulle den komma innan så är den sååå välkommen. Man blev ju halvskraj när det kom regelbundna light värkar i bilen på väg in. Tänkte va fan, tänk så kommer den nu haha, det e jag inte riktigt berädd på.
(null)

(null)

(null)


#29 Bloggtorka

Nu har jag total bloggtorka. Finns fakttiskt inte mycket att skriva om. Jag går bokstavligen och väntar in den sista tiden nu, jag är som en liten höna som ruvar på sitt ägg. Har blivit mycket tröttare och hungrigare..... ingen bra kombination. Men va fan, what to do. 
 
Mina dagar går mest ut på att vila, göra diverse inplanerade ärenden, va med min son, vila igen och att bara allmänt må bra. 
 
Just det här med att må bra. alltså som ni vet sedan innan så har jag varit utbränd 2 ggr. Då mår man allt annant än bra. Så de senaste 2-3 åren har mitt humör varit ganska labilt. Men ända sedan jag blev gravid har jag känt mig sååå lycklig och harmonisk. Jag känner mig verkligen genuint lycklig och det är nästan det bästa av allt. Fy fan vad vi går omkring i vårt I-land och mår dålig över småsaker. Ångest är måååånga männikskors vardag. Jag trodde aldrig att jag skulle bli av med min ångest, det är som en demon som suger ur all energi och glädje ifrån en. 
Jag kan förstå nu att man inte vill gå tillbaka till sina "ungdomsår" för fy fan vad man lär sig att respektera sin kropp och att prioritera att må bra ju äldre man blir. 
Jag hoppas att jag kan lära mig lite utav denna graviditet och att ta med mig mitt välmående till framtiden och kanske bli lite lugnare i mitt teprament. 
 
ja nu fick man allt skriva av sig lite iaf. Vi hörs snart igen. <3 
 
Fan, denna jackan kan jag inte knäppa längre! längtar verkligen efter att kunna röra mig obehindrat fast med bebis på armen istället för magen <3