#21 Rutinkontroll v. 25

Idag var det rutinkontroll hos barnmorskan, alltid lika spännande. Då jag känner mig enorm var jag orolig att jag skulle ligga på överkant på kurvan men ikke så nikke, jag låg exakt på "normal" linjen. 
 
  • SF måttet (25+4) - 24 cm
  • Vikt - 85,5
  • Hjärtfrekvens på bäbis - 145
  • HB - 117
  • Blodtryck - 117/? 
 
Känns skönt, man inbillar sig alltid en massa, ibland till och med det värsta. Tur man har bekräftelse med bäbisrörelser <3 
 
Jag känner nu att min graviditetsförvirring har blivigt totalt kaos. Kan knappt hålla koll på nått längre. Känns som jag måste sätta mig ner och skriva upp allt! Är det inte sjukt att man blir så galet tankspridd och flummig och ännu värre blir det när man ammar. Hjälper ju inte att man redan var tankspridd innan man blev gravid. 
 
Bildresultat för vecka 26

#20 Foglossning

10:00 - Iväg mot sjukgymnasten. Berättade lite allmänt sedan klämde hon och tryckte och böjde. AJ! 
Hon konstaterade snabbt att det var ju mina fogar som spökade och inte ryggen, dock har jag allmänt rätt kass rygg och kommer behöva bygga upp styrkan i magen och ryggen efter graviditeten, men det var ju inget nytt. 
 
Då jag är rätt isolerad hemma och inte kan röra mig "längre" sträckor frågade jag om kryckor kunde vara en ide om jag ville komma lite längre bort än bara mataffären. Vi testade ut ett par och vi båda kom snabbt överens om att det kan nog vara en bra idé för et kändes faktiskt lättare på mitt bäcken när jag gick med kryckorna. 
 
Jag åkte nöjd hem med kunskap om övningar och med ett par kryckor rikare. 
 
Väl hemma...... OH fy faaaaAnnn vad ont det gör, la mig direkt i bingen. SJUKT mörbultad och med sjuka smärtor i hela jävla bäckenet. Så nu kommer jag vara pall resten av dagen. yay. 
 
3 och en halv månad kvar. Åh gud ge mig kraft, haha, nä men skämt åsido. 
Självklart hade jag önskat mig en smärtfri graviditet för jag vill inget annat än kunna gå till jobbet, saknar faktiskt det sjukt mycket. Fast med tanke på att jag knappt kommer ner i källaren eller kan lägga in disk i diskmaskinen känns det sjukt långt borta att kunna hjälpa andra människor med deras krämpor när man har nog med sina egna.  
Altså det här med mat är ju en ständig fråga. Jag är konstant hungrig men aldrig sugen på något speciellt. När jag kollar in i kylen så är man liksom nästan lite illamående trots att man är sjuuuukt hungrig. Jävligt skum känsla för en som normallt sett är en riktig mat och godishulligan. 
 
Här har vi dom. Bill och Bull får dom ta och heta. Tänkte jag ska ta och pimpa upp dom lite. Känns otroligt konstigt att gå med kryckor så jag får nog ta och smyg öva här hemma innan jag ger mig ut "offentligt". hahaha. 
 
 

#19 Inositol

Satt och påbörjade ett inlägg om min stress men jag blir nog tvungen till att göra en videoklipp där jag berättar detta för det blev väldigt lång text och JAG är iaf en sån person man hatar bloggar med evighetstexter. 
 
Tänkte berätta om månaden då jag blev gravid. Varför blev jag gravid helt plötsligt? 
Min mamma hade skickat en artikel till min om en tjej som hade PCO.
 
PCOS är en av de vanligaste orsakerna till mensrubbning hos kvinnor i fertil ålder. 
 
Dock är PCO inget som jag har fått diagnoserat, har ju heller aldrig gjort en utredning så... Men faktum är att jag har något slags lätt mensrubbing och jag har haft misfall 3 gånger (kanske pga dålig äggkvalite? who knows?) 
Iaf i denna artikeln (som finns på aftonbladet här) berättar dom om en tjej som väl antagligen försökt få barn länge och inte lyckats pga sin PCO. Hon hade provat en ny metod där hon åt inositol tillsammans med metformin. Dock är ju metformin receptbelagt så det krävs att man diskuterar denna metoden med en läkare. 
 
Jag tänkte så här att man kunde ju iaf prova att endast ta Inositol (då detta även skulle ha god effekt för kvinnor med PCO)
 
Sagt och gjort så beställde jag hem en burk (härifrån) och började att ta kapslarna första dagen på min nya cykel och tog fram till några dagar innan mensen var beräknad, dock ska man sluta vid ägglossning, men jag hade inte kollat instruktionerna så noga haha. 
 
Jag var helt säker på att jag INTE var gravid, men ack så fel jag hade. Så till er som försöker där ute. Man har ju egentligen inget att förlora? 
 
(Hade plussat positivt EN dag innan denna bilden är tagen) 
 
 
 

#18 Vecka 25

Jag har en vana, är jag den ända? haha. Varje gång jag går in i en ny vecka så googlar jag "born week ..." som nu 25. Då får man verkligen en riktig uppfattning om hur stor barnet faktiskt är. Jag tycker att alla olika appar visar så jäkla olika i deras illustrationer. 
 
Fram till vecka 20 ungefär gick allt så bra, förutom illamåendet. Sen smög sig foglossningen fram och under två veckor eskalerade den. NU kan jag knappt gå. Sjukkriven 100% fram till oktober, väntar på att sjukgymnasten ska höra av sig. Förra veckan fick jag även ett ryggskott som gjorde mig helt sängliggande, fy fan vad ont det gjorde. Den är iaf borta nu. Jag tar det lugnt och undviker allt där jag måste böja mig framåt, då det är det värsta (känns som bäckenet ska gå itu). 
 
Annars så har denna graviditeten (än så länge iaf) var väldigt harmonisk och härlig. Med min son gick mitt humör så himla upp och ner. Tålamodet var liksom noll. Denna gången känns det inte alls på det viset. Mycket med denna graviditeten är helt annorlunda, vilket faktiskt många gånger har varit ganska jobbigt med tanke på min bakgrund med missfall och så. 
 
Nu 60% in i graviditen infattar sig lugnet och det är ju bara så mysigt att känna hur det lilla livet bökar omkring där inne. 
 
 
 
 
 

#17 Det är ett mirakelbarn!

Fredagen de  20:e April hände något som jag verkligen inte trodde, det tog mig några dagar att inse att, jag faktiskt var gravid. (!!) Med take på min bakgrund med missfall så vågade jag inte virvla iväg med tankarna utan tog en dag i taget.
 
Si sådär 4 månader efter detta kan jag och vågar nu jag äntligen gå ut med att jag fortfarande är gravid, jag har ett väldig levande liv i min mage som växer så det knakar. 20 veckor in i gravidteten och halvägs kvar. På något sätt känns det fortfarande helt galet, så som man har kämpat och plötsligt så händer det bara? Det är som en dröm som helt plötsligt blivigt sann. Det finns så många saker jag vill säga till dom som kämpar. 
Jag kommer att skriva ett inlägg snart angående STRESS och barnlöshet. 
 
Igår var jag på RUL (Rutin ultraljud) och allt var u.a (utan anmärkning). Hade dock lite otur med barnmorksa, kändes som hon inte var speciellt egagerad. Men men, andra barnet bryr mig sig inte lika mycket om sånt som med första, så länge allt såg bra ut så är jag supernöjd. 
 
Jag brinner otroligt mycket för ämnet barnlöshet och kommer att skriva några mer inlägg om detta. Speciellt sekundär barnlöshet.