#37 Snart en månad.

Det är ju bara helt otroligt hur snabbt tiden går. Det var ju som igår då det kändes så overkligt att jag verkligen skulle ha en bebis inom kort och nu, ja nu är jag mitt i bebislivet. 
Denna gången har det faktiskt tagit lite längre tid att verkligen förstå att jag har två barn. Med Troy kom jag in i mammalivet sjukt snabbt. Det var liksom nemas problemas. Denna gången tog det faktiskt lite tid. Det har liksom varit lite surealistiskt. Nu när den vanliga vardagen är igång känns det lite lättare, jag tror min hjärna fungerar bättre när det är någon viss form av rutin. 
 
Freja växer så det nästan knakar, hon är min lilla tjockis. Det är också något som jag är glad över att hon är lite större för fyfan i dessa sjukdomstider, jag hade varit supernojjig om jag hade haft en liten liten bebis på 2-3 kg nu.
Nu på 4v kontrollen vägde hon 4,7 :D snart ett kilo över födelsevikten. woop woop. 
Jag hade ju en väldigt stor rädsla under graviditeten. Det var att jag skulle förlora bebisen, speciellt i slutet. Fick därför både extrakontroller och ett TUL (tillväxtultraljud). Det är jag väldigt tacksam för. Min barnmorka var hur snäll som helst och fråga mig vid varje träff om hur jag kände och förklarade alltid att allt såg väldigt bra ut och att bebisen följer sin kurva perfekt. Väldigt bra bemötande. Jag kommer faktiskt till att sakna våra träffar. Det är nog det bästa med att vara gravid, kontakten man får med sin barnmorska. Man blir väl omhändertagen. 
 
Bilder från min första graviditet/barn:
 
Denna gången:
 
 

#36 Tacksam

Idag var hon beräknad och jag är glad att hon valde att kika ut lite tidigare. Julen blev helt perfekt och vi kunde fira den som en komplett familj. 

Varje gång jag tittar på mina barn så känner jag en sån stor tacksamhet att >JAG< har haft tur att jag fått två fina barn. Det är jag verkligen tacksam för. För man ska aldrig ta barn förgivet. Det är så många familjer som kämpar med att få barn. Jag är så otroligt glad över att jag inte gav upp, tanken var där, jag försökte vänja mig vid tanken att inte få fler barn. Det är en tanke som verkligen måste bearbetas när man har en längtan som är stor. Det är inget som man bara kan acceptera hur som helst. Men vid varje ägglossning tänkte jag att jag inte får missa denna chans. Man har ju trots allt bara ägglossning max 12 ggr om året. 
Men plötsligt hände det, jag trodde inte på gravtestet, det måste vara falskt. Men det blev starkare och starkare. Då kom nästa tanke.... Sen ju längre in i graviditeten kom andra rädslor ända tills hon var ute. Nu ligger hon här och är helt underbar och fantastisk, MITT BARN, MITT ANDRA BARN! ♥️ fy sjutton vad jag älskar mina barn! 



(null)


(null)
(null)
(null)
(null)
Sista magbilden innan hon föddes 😍

#29 Bloggtorka

Nu har jag total bloggtorka. Finns fakttiskt inte mycket att skriva om. Jag går bokstavligen och väntar in den sista tiden nu, jag är som en liten höna som ruvar på sitt ägg. Har blivit mycket tröttare och hungrigare..... ingen bra kombination. Men va fan, what to do. 
 
Mina dagar går mest ut på att vila, göra diverse inplanerade ärenden, va med min son, vila igen och att bara allmänt må bra. 
 
Just det här med att må bra. alltså som ni vet sedan innan så har jag varit utbränd 2 ggr. Då mår man allt annant än bra. Så de senaste 2-3 åren har mitt humör varit ganska labilt. Men ända sedan jag blev gravid har jag känt mig sååå lycklig och harmonisk. Jag känner mig verkligen genuint lycklig och det är nästan det bästa av allt. Fy fan vad vi går omkring i vårt I-land och mår dålig över småsaker. Ångest är måååånga männikskors vardag. Jag trodde aldrig att jag skulle bli av med min ångest, det är som en demon som suger ur all energi och glädje ifrån en. 
Jag kan förstå nu att man inte vill gå tillbaka till sina "ungdomsår" för fy fan vad man lär sig att respektera sin kropp och att prioritera att må bra ju äldre man blir. 
Jag hoppas att jag kan lära mig lite utav denna graviditet och att ta med mig mitt välmående till framtiden och kanske bli lite lugnare i mitt teprament. 
 
ja nu fick man allt skriva av sig lite iaf. Vi hörs snart igen. <3 
 
Fan, denna jackan kan jag inte knäppa längre! längtar verkligen efter att kunna röra mig obehindrat fast med bebis på armen istället för magen <3

#19 Inositol

Satt och påbörjade ett inlägg om min stress men jag blir nog tvungen till att göra en videoklipp där jag berättar detta för det blev väldigt lång text och JAG är iaf en sån person man hatar bloggar med evighetstexter. 
 
Tänkte berätta om månaden då jag blev gravid. Varför blev jag gravid helt plötsligt? 
Min mamma hade skickat en artikel till min om en tjej som hade PCO.
 
PCOS är en av de vanligaste orsakerna till mensrubbning hos kvinnor i fertil ålder. 
 
Dock är PCO inget som jag har fått diagnoserat, har ju heller aldrig gjort en utredning så... Men faktum är att jag har något slags lätt mensrubbing och jag har haft misfall 3 gånger (kanske pga dålig äggkvalite? who knows?) 
Iaf i denna artikeln (som finns på aftonbladet här) berättar dom om en tjej som väl antagligen försökt få barn länge och inte lyckats pga sin PCO. Hon hade provat en ny metod där hon åt inositol tillsammans med metformin. Dock är ju metformin receptbelagt så det krävs att man diskuterar denna metoden med en läkare. 
 
Jag tänkte så här att man kunde ju iaf prova att endast ta Inositol (då detta även skulle ha god effekt för kvinnor med PCO)
 
Sagt och gjort så beställde jag hem en burk (härifrån) och började att ta kapslarna första dagen på min nya cykel och tog fram till några dagar innan mensen var beräknad, dock ska man sluta vid ägglossning, men jag hade inte kollat instruktionerna så noga haha. 
 
Jag var helt säker på att jag INTE var gravid, men ack så fel jag hade. Så till er som försöker där ute. Man har ju egentligen inget att förlora? 
 
(Hade plussat positivt EN dag innan denna bilden är tagen)