#3 Stress och infertilitet?

Stress, ett väl använt ord av många. Ett begrepp som man egentligen inte riktigt förstår innebörden av för en man själv blir tagen av det. Det finns stress, sen så finns det stress. Tillfällig stress som när man håller på att missa bussen. Sedan finns det den fruktansvärda stressen som biter sig fast på en som ett ärr, man kan inte bli av med den. Den är kronisk. Den där "ärr-stressen" har jag. Den hade jag betalat mycket pengar för att bli av med, om man hade kunnat det.
Det finns så mycket som stress orsakar, säger man, och visst det stämmer säkert också. Jag känner dock ibland att man aldrig kan få riktiga svar för att "det är ju ändå stressen" som orsakar det. 
 
Är det min stress som har gjort att jag ännu inte blivit gravid med en fruktbar graviditet?
Jag har ingen aning, men visst har den nog satt sina spår. 
 
"- Du måste bara slappna av och tänka på annat så ska du se att du blir gravid." Är inte detta en standardfras som vi som försöker bli gravida hör? Va fan tror dom att vi gör, tror dom vi är dumma i huvudet? Det är väl klart som fan att man försöker slappna av, man försöker att inte tänka på det för mycket, man försöker leva livet som vanligt. 
 
Men hur jävla lätt är det att släppa tankarna från detta när man så fort man kommer ut ser en,två,tre,fyra barnvagnar, gravida magar osv. När man skrollar på facebookflödet dyker annonser upp om graviditetstest,babyprylar osv. När man är på någon släktträff och alla undrar när det ska komma ett syskon(mittfall)/när man ska få barn. Det är ÖVERALLT. 
Fråga gärna om hur det går, visa omtanke och kärlek MEN avstå gärna från goda råd som att man ska slappna av, för det är allt annat än ett gott råd. 
 
Det är precis som om folk/vänner/familj är rädda för att prata om det, för att det är så känsligt. Jag/Vi behöver stöd, kärlek och omtanke precis som en gravid behöver, om inte mer. 
 
Ja, jag har många fler tankar kring detta. Funderar på att göra en videoblogg så fort jag får en lugnt stund. Detta är ett ämne som behöver upplysas.