#1

Hösten verkar inte riktigt vilja släppa taget, det märkt både på vädret och på... sjukdomarna som aldrig riktigt vill släppa taget! Sitter hemma och dricker mitt nu, ack så kalla, kaffe. Men jag är i alla fall uppe. Nä tacka vet jag att vara frisk.

Förhoppningsvis läser ni nu kanske denna blogg av en anledning. Att ni kanske är, på ett eller annat vis, i samma situation som mig? Eller bara av ren nyfikenhet.
Vilket fall som helst så tänker jag ta min bakgrund lite snabbt.
2012: Gravid första gången. MA (missed abortion) i vecka 12. Livet rasade lite under mina fötter.
2012: Blev gravid igen några månader senare och födde den mest fantastiska människa som jag vet 2013, han är nu 4,5 år.

2015: Tog jag ut min spiral. fick mens direkt sen hade jag ett uppehåll på 72 dagar. Där efter började vi så smått att baka barn.
inget händer...

2017: tar kontakt med en gynokolog som ser att mitt kön ser bra ut och skriver ut Letrozol. Hann aldrig påbörja kuren då jag blev gravid. Allt känns jättebra då jag har mycket starka symtom. Gick på tidigt ultraljud då man kunde se hjärtaktivitet. I vecka 11+ börjar jag småblöda. Åker till KK akut och upptäcker MA igen embryot var lika stort som förra gången jag såg hen.

Några månader senare plussar jag igen. varade i ungeför 4 dagar sedan kom missfallet/mensen.

Nu är vi snart inne i 2018 och jag kämpar på varje månad. Jag tänker inte gräva ner mig för jag har värdens finaste barn redan, men min familj känns inte komplett. Jag vill få chansen att få bli mamma till ett barn igen för jag har så mycket kärlek att ge.
Dock orkar jag inte ta mig igenom en IVF karusell, har sätt nära och kära ta sig igenom detta och det är alldeles för jobbigt. Jag hade gjort det om jag inte hade haft något barn sedan innan, då är det värt all möda.

Då jag lider av utmattningssymtom måste jag alltid ta dagen som den kommer och inte lägga mer stress på mig själv i onödan. Nu vill jag inte framföra mig själv som värsta deprimerade människan, det är jag inte. Men jag är under en process att lära mig att sätta mig själv först ibland för att inte få alla dessa stress symtom.

Nu vet ni ungefär hur min resa börjat.